Biotopvård för bättre miljön för växter och fiskar i Löftaån.
Biotopvård i Löftaån innebär att man åtgärdar skadorna av de ingrepp som människan under många år gjort i framförallt rinnande vattendrag.
De förändrade villkoren har i sin tur lett till att vissa arter har minskat medan andra försvunnit helt. Det finns dock arter som har gynnats, men då ofta på bekostnad av andra arter. Det är främst djurarter som är beroende av strömmande vatten som påverkats negativt (ex. lax, öring och harr), medan sjölevande arter gynnats (ex. gädda, abborre, mört och braxen).
För att kompensera förlusten i fisket i Löftaån som orsakas av mänsklig aktivitet görs årliga utsättningar av odlad fisk i de utbyggda vattendragen som en del i biotopvården. Detta anses dock i modern fiskevård vara alltför kort siktig, vilket lett till att man även försöker förbättra livsmiljön för fisken genom att återskapa vatten dragens ursprungliga utseende så långt möjligt.
Block och stenar utgör dock mycket viktiga ståndplatser för fisken och ifall stenarna tas bort försvinner också fisken. Borttagna stenar leder även till ändrat flöde, vilket gör att grusbottnar som utgör viktiga lekområden i Löftaån spolas bort. Genom att på ett naturligt sätt lägga tillbaka block och stenar i vattendragen kan det ursprungliga flödet och ståndplatser för fisken återskapas.
Det återskapade flödet leder även till att grusbottnar lämpliga för fisklek återbildas naturligt. För att snabba på återhämtningen i kan man i vissa fall tillföra grus för att återfå lekområden. Ett annat enkelt sätt att förbättra livsmiljön för ursprungliga arter är att spara en trädridå längs vattendraget vid avverkningar eller andra verksamheter. Trädridåer utgör nämligen skugga, erosionsskydd samt en skyddande buffertzon för tillrinnande vatten.
Allra bäst resultat fås av lövträdridåer (asp, al, ask och björk). För att biotopvården Löftaån skall fungera är det dock viktigt att åtgärderna utförs på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Utbildning är att föredra. För att få utföra praktiska åtgärder som leder till ändrat flöde i vattendrag krävs dessutom tillstånd. Länsstyrelsen i Halland arbetar aktivt för att förbättra fisket och är delaktiga och drivande i flera fiskevårdsprojekt där biotopvård är ett viktigt verktyg.
Att förbättra fisket är viktigt eftersom det ökar attraktionsvärdet av länets vattendrag och kan leda till att fler turister söker sig dessa, vilket i sin tur gynnar bygden. Fisket i Kattegatt har under lång tid varit fritt. Genom överfiske har Kattegatts tidigare rika fisk- och skaldjursbestånd minskat drastiskt sedan 1970- talet. För att restaurera bestånden har redskaps- begränsningar införts, minimimått på vissa arter ökats och nya fredningsområden skapats utanför laxåar och havsöringbackar. Fortfarande återstår dock många åtgärder för att fisket skall kunna bedrivas på ett satt som ger ett uthålligt och livskraftigt fiske.
- Minimimatten bör höjas och gälla för alla fiskande så att fisken inte fångas före könsmognad.
- All bottentrålning innanför 20 meters djupkurva bör upphöra, eftersom dessa områden är viktiga uppväxtområden.
- Nät och trålar med mindre maskor än 110 mm bör avvecklas. (Riktat fiske efter sill, skarpsill, näbbgädda, makrill och havskräfta kräver dock mindre maskor). - Yrkesfiskarna bör bygga om sina trålar så att undermålig fisk oskadad kan passera ut ur dem. Nätmaskorna bör anpassas till fiskens minimimått.
- Fiskmjölsfiske med bottentrålar i Kattegatt som dödar stora mängder undermålig konsumtionsfisk, bör upphöra.
- Endast yrkesfiskare med licens bör få använda nät innanför 3 m djup vid Kattegattkusten. Dessa områden är mycket produktiva och utgör ytterst viktiga uppväxtområden för bl. a plattfisk, havsöring och torsk.
- Kattegatts produktiva utgrund, Stora och Lilla Middelgrund, Röde bank, Morups bank med sina värdefulla tångskogar, bör få ett utökat skydd. Grunden är mycket viktiga områden för uppväxande fisk.
Källa: Länsstyrelsen
